Daniel Handsworth i Mozarts fagottkonsert
Första konsertmästare Malin Broman leder denna konsert där fagottisten Daniel Handsworth intar solistrollen i Wolfgang Amadeus Mozarts lekfulla konsert för instrumentet. Dessutom danskan Nancy Dalbergs Capriccio för orkester och Johannes Brahms livliga Ungerska danser.
När de första häftena med Brahms Ungerska danser för fyrhändigt piano gavs ut 1869 blev de en pyramidal försäljningsframgång. Medvetet eller omedvetet låg det en smart försäljningsstrategi bakom detta. Bakgrunden till dettta var följande: en väpnad revolution, riktad mot det österrikiska väldet och med syfte att få ökat självstyre, bröt ut i Ungern 1848-49. Österrike satte hårt mot hårt och ett blodigt frihetskrig följde. Till sist besegrades upprorsmakarna. Detta ledde i sin tur till att många ungerska medborgare flydde till andra europeiska länder. En av dem, Eduard Remény, violinist med romanirötter, engagerade den då 19-årige Brahms – som förutom tonsättare även var en skicklig pianist – att ackompanjera honom vid flera konsertturnéer. Det var på så sätt Brahms kom i direktkontakt med ungersk folkmusik. Det ungerska låg så att säga i tiden, och några år senare for han till Budapest för att söka den ungerska folkmusikens rötter på plats. I samband med denna resa fick han inspiration att komponera sina tjugo ungerska danser för fyrhändigt piano.
Tillsammans med den nära vännen Clara Schumann, sin tids främsta konsertpianist med världsrenommé, framförde han dem sedan ett otal gånger de kommande åren, i konsertsalar och vid musikaliska salonger. Ryktet om de medryckande pianostyckena spred sig som en löpeld över hela Europa. Brahms väntade dock flera år med att låta ge ut samlingen. Den bildade över- och medelklassen var alltså redan väl bekant med melodier och tonspråk när styckena till slut publicerades. Och då ville förstås alla ha ett exemplar. Danserna orkestrerades också snabbt – bland annat av den tjeckiske tonsättaren Antonín Dvořák – och de tillhör än idag den mest populära klassiska orkesterrepertoaren. Vid kvällens konsert spelas danserna nr 1, 3, 4, 5, 6, 8 och 10.
Tonsättaren Nancy Dalberg har inte tillnärmelsevis samma kändisfaktor som Brahms. Ändå måste hon betraktas som banbrytande inom danskt musikliv. Från början spåddes hon en strålande pianistkarriär, men snart tog komponerandet överhanden. Dalberg var bland mycket annat den första kvinna att skriva och få en symfoni framförd i Danmark. Vid denna tid var det komplicerat för kvinnliga tonsättare att etablera sig som orkesterkompositörer, eftersom kritikerna ofta fokuserade mer på kompositörens kön än på innehållet i musiken. Hennes Capriccio för orkester, som inleder denna konsert, fick dock ett mycket positivt mottagande då det uruppfördes 1917 – knappt femtio år efter utgivningen av Brahms danser. Verket har en spännande musikalisk dramaturgi med rik och varierad klanglig palett och spelas nu för första gången i Berwaldhallen.
Mitt emellan dessa stort anlagda orkesterverk strålar en riktig rokokopärla, nämligen Mozarts fagottkonsert. Den skrevs 1774 – nästan 100 år innan Brahms danser gavs ut – av en 18-årig Wolfgang Amadeus, som trots sin unga ålder då redan hade en diger verklista att referera till. Livet igenom hade han en speciell förkärlek för blåsinstrument, och den första konsert han skrev med en blåsare som solist är just denna fagottkonsert. Med odämpad lyskraft, med virtuositet och besjälad lekfullhet, fortsätter verket att fascinera genom århundradena.
Radiosymfonikernas egen solofagottist Daniel Handsworth presenterar sig för första gången som solist i Berwaldhallen vid denna konsert, som Malin Broman leder från sin konsertmästarstol.
Text: Elisabet Ljungar
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och en internationellt efterfrågad solist med gästspel hos bland andra Academy of St Martin in the Fields, BBC Scottish Symphony Orchestra, Sjællands Symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker. Mellan åren 2015 och 2020 var hon konstnärlig ledare för Musica Vitae och hon efterträdde hösten 2019 Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens kammarorkester. Hon har även verkat som solist/musikalisk ledare vid konserter med Tapiola Sinfonietta, Scottish Ensemble, Nordic Chamber Orchestra, Västerås Sinfonietta, Trondheim Soloists, Lapland Chamber Orchestra och australiska ACO Collective.
Broman har de senaste åren uruppfört violinkonserter av Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson. Hon har gjort fler än 30 skivinspelningar, bland dem Carl Nielsens och Britta Byströms violinkonserter. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert för violin och piano med Musica Vitae och Simon Crawford-Phillips Grammynominerades 2019. Hon har även gjort ett antal inspelningar med sin hyllade ensemble Kungsbacka Pianotrio, som gett mer än 700 konserter världen över och grundat Change Music Festival.
Bland Malin Bromans senaste inspelningar kan nämnas ett album med musik av Laura Netzel, samt en inspelning med Mellersta Österbottens kammarorkester, Stockholm Diary, med verk av bland annat Salonen och Stravinsky. Våren 2020 gjorde hon i form av programkonceptet Malin Broman x 8 en uppmärksammad filmad inspelning där hon spelar samtliga åtta stämmor i Felix Mendelssohns stråkoktett. Stycket kräver normalt åtta musiker, men i filmen spelar Malin Broman alltså fyra fioler, två altfioler och två celli. Hon har sedan följt upp denna filmade inspelning med två ytterligare enligt liknande koncept, A Room of One´s Own to Malin Broman x 8 by Britta Byström, samt en inspelning tillsammans med Radiosymfonikernas solokontrabasist Rick Stotijn.
Sedan 2008 är Malin Broman ledamot i Kungl. Musikaliska akademien. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Våren 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Hösten 2023 mottog hon ett stipendium om 100.000 kr från stiftelsen Klockrosen, grundad av makarna Börje Frelin och Kerstin Ekman. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.
Musiken
Nancy Dalberg växte upp på södra Fyn i Danmark i ett välbärgat hem på godset Mullerup. Fadern såg till att dottern fick privatlektioner i piano och hon visade sig ha både fallenhet och motivation. Tyvärr satte en olycka där hon skadade ena armen stopp för hennes ambitioner att bli konsertpianist. Men på godset Broholm nära Mullerup bodde en tonsättare vid namn Hilda Sehersted. Även om hon var 20 år äldre kunde Dalberg i henne se att komposition var en möjlig väg för konstnärligt utövande, också för kvinnor.
Som 20-åring gifte hon sig med Erik Dalberg som var ingenjörsofficer och porträttmålare. Att makarna delade intresset för konstutövning bidrog säkert till att Nancy Dalberg i vuxen ålder fick fortsätta att förkovra sig inom musik. 1913 blev Carl Nielsen hennes lärare i komposition och instrumentation. Hon blev med tiden så insatt i hans sätt att orkestrera att hon kunde hjälpa honom med hans verk när han själv inte hann med. Bland annat orkestrerade hon delar av Nielsens Vår på Fyn.
Hjälpen gick åt båda håll; Nielsen uruppförde Dalbergs första stråkkvartett som violinist och dirigerade hennes Scherzo för stråkorkester. 1917 blev hon den första kvinnan i Danmark att skiva en symfoni och också vid det uruppförandet stod Nielsen på dirigentpulten. Vid samma konsert uruppfördes även Dalbergs Capriccio för orkester och av de två verken fick det senare flest lovord. Fastän recensenterna skrev positivt om båda styckena var det på 1910-talet i Danmark svårt för en kvinnlig tonsättare att etablera sig som orkesterkompositör. Att kritikerna ofta fokuserade mer på tonsättarens kön än på innehållet i musiken gjorde förstås inte saken bättre.
Capriccio för orkester inleds med ett allvarsamt tema i moll som börjar med långa toner. Strax ansluter kontrasterande snabba löpningar och kromatik som bygger upp till en stor urladdning. Den följs av ett lugnare parti, till en början med en ensam fagott, men snart ansluter soloviolin, flöjt och oboe till en elegant instrumenterad dialog som leder tillbaka till temat från inledningen. Melodin flyttas sedan till trombonerna i en pampig och ljus final som är generös och full av självförtroende. Det italienska ordet capriccio betyder nyck eller infall och nog är det ett infall när Dalberg precis i slutet låter det kromatiska temat från början av stycket komma tillbaka i ett högre tempo, som för att säga att allt ändå var på skoj.
Text: Tove Dahlberg
I. Allegro
II. Andante ma adagio
III. Rondo: Tempo di menuetto
Redan tidigt insåg Mozart fagottens stora potential. Instrumentets vidsträckta tonomfång, den själfulla sångbara klangfärgen och dess distinkta karaktär öppnar möjligheter till ett brett spektrum av uttryck. Vid 18 års ålder skapade han så sin fagottkonsert. Då var han redan en erfaren tonsättare med många symfonier, stråkkvartetter, pianokonserter och flera operor på sin verklista. Nu komponerade han för första gången en solokonsert för ett blåsinstrument. Troligen skrevs den till någon hovmusiker hos furste-ärkebiskopen av Salzburg. Verket uruppfördes 4:e juli 1774.
Konserten har tre satser. Orkestern består av två oboer, två horn och stråkar. I stället för den gängse formen med ensam instrumentalist med ackompanjemang skapar Mozart ett uppfinningsrikt samspel mellan solist och orkester likt en dialog mellan två livliga och engagerade samtalspartners som växlar kommentarer och väcker nya samtalsämnen. Solistiskt är verket fyllt av virtuosa passager, sjungande melodik och humoristisk underfundighet, och konserten har kommit att bli ett fundament inom fagottrepertoaren.
Första satsen, Allegro (livligt i högt tempo), är skriven i sonatform, A-B-A. I inledningen presenterar orkestern två kontrasterande teman: det första, fanfarliknande, glider sömlöst in i det andra, en enkel violinmelodi med ackompanjemang. Snart gör solisten entré med utbroderade versioner av det musikaliska materialet. Så småningom utmynnar det hela i en briljant kadens där fagotten får visa hela sin smidiga mångsidighet och artikulationsförmåga med drillar, stora oktavhopp, snabba staccatopassager och lyrisk sångbarhet.
Den andra satsen Andante ma adagio (gående, men långsamt) är som en sinnlig aria, en solosång, med milt rytmiskt ackompanjemang från orkestern. Melodierna är koncentrerade till fagottens sångbara tenorregister, med enstaka lägre toner som ger en dramatisk förstärkning av baslinjen. Oboerna har en framträdande plats i orkesterpartierna och i dialog med solisten. Huvudtemat använde Mozart många år senare i sin opera Figaros bröllop, där grevinnan sjunger Porgi, Amor: Ge mig tillbaka min älskade, annars låt mig dö.
Orkestern öppnar tredje satsen, Rondo: Tempo di menuetto, med en menuett av formell, hövisk karaktär. Så kommer fagotten in och väver med sprudlande gott humör en rad intrikata, dekorativa temavariationer. Var och en förgrenar sig snart till nya idéer och infall. Efter en kort kadens spelar fagotten så äntligen själv huvudtemat och leder konserten till en charmerande avslutning.
Text: Elisabet Ljungar
Biljetter
Fler konserter
Niklas & Radioapan: den flygande mattan
Följ med Radioapan på riktigt apiga musikäventyr i Berwaldhallen.
Joshua Bell i Mendelssohns violinkonsert
Daniel Hardings sista konsert i Berwaldhallen som chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester bjuder på Mendelssohns violinkonsert med världsviolinisten Joshua Bell och Mahlers Das Lied von der Erde.