Mahlers etta med Blomstedt
Titan är tillägget på Gustav Mahlers första symfoni och Sinfonie naïve är namnet på Franz Berwalds fjärde symfoni. Det stora, kraftfulla och det lilla, naiva samsas således i denna konsert där hedersdirigent Herbert Blomstedt återvänder till pulten i Berwaldhallen och Sveriges Radios Symfoniorkester.
Franz Berwalds musik är högst personlig, och speglar hans omväxlande karaktär. Under hans livstid och flera decennier efter hans död var den dock föga uppmärksammad, och ansågs till och med som ”bisarr” av den samtida publiken, åtminstone hemma i Sverige. På senare tid har den återupptäckts, och uppskattas numera mycket för sin färgrikedom och originalitet.
Smidigheten och värmen i hans musik påminner mycket om den samtide Mendelsohns verk, en kompositör som också var Berwalds vän och källa till inspiration. Liksom denne fortsatte Berwald att utveckla wienklassicismen, snarare än att vända sig till romantikens idiom. Franz Liszt, ytterligare en vän, skriver i sina memoarer att ett speciellt drag hos Berwald var hans originella handlag och experimentlusta med den musikaliska formen. Detta föll inte alltid i god jord hos lyssnarna, men till syvende och sist präglas hans musik av fantasifullhet och nya musikaliska perspektiv.
Mest kända har hans fyra symfonier blivit, som skrevs parvis. Han gav var och en av dem beskrivande attribut: nr 1 Sinfonie sérieuse och nr 2 Sinfonie capricieuse från 1842, samt nr 3 Sinfonie singulière och nr 4 som skrevs 1845. Även den fjärde symfonin hade ursprungligen ett namn, Sinfonie naïve, men det strök Berwald senare inför ett planerat uppförande i Paris, förmodligen för att han var orolig att det skulle missförstås av fransmännen.
Den fjärde symfonin uppskattades mycket högt av Berwald, och han betecknade den som ”det bästa verk jag i den vägen skrivit”. Verket fick sitt uruppförande den 9 april 1878, tio år efter Berwalds död. Dagens Nyheter hyllade den vid tillfället som ”en riktig idyll i toner, ren poetisk eufoni”.
Gustav Mahlers första symfoni har en komplicerad tillkomsthistoria, och existerar i en rad olika versioner. Det mesta av musiken skrevs 1887–1888, ursprungligen tänkt och framförd som en tondikt i fem satser. Först 1896 utvecklades den nu vanliga symfoniversionen i fyra satser. Undertiteln ”Titan” kommer från den franske författaren Jean Pauls roman med samma namn, som inspirerat Mahler till tondikten.
Precis som Schubert tidigare gjort i flera av sina kammarmusikverk använde Mahler teman ur en av sina samtidigt komponerande sångcykler, i detta fall Lieder eines fahrenden Gesellen. Till skillnad mot Schubert går dock Mahler mera på djupet, och skapar ett större, underliggande psykologiskt drama. Han kom att utveckla denna teknik vidare i de följande symfonierna.
Som symfoniker bekänner Mahler redan nu färg och uppvisar i verket alla karaktäristiska kännetecken: den monumentala formen, parad med abrupta växlingar mellan nästan banala, ironiska inslag och stor expressiv symfonikonst. Resultatet är en av Mahlers mest färgstarka och personliga, men samtidigt mest splittrade, symfonier.
Text: Andreas Konvicka
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Herbert Blomstedt är en av vår tids mest berömda och framstående dirigenter. Han debuterade 1954 med Kungliga Filharmonikerna, samma år som han tillträdde som chefsdirigent för Norrköpings Symfoniorkester. Han har därefter haft samma prestigefyllda roll hos Oslo-Filharmonien, Danmarks Radios Symfoniorkester, Staatskapelle Dresden, Sveriges Radios Symfoniorkester, San Francisco Symphony, Nordtyska Radions Symfoniorkester och Gewandhausorchestern, en avundsvärd meritlista som få dirigenter har uppnått.
Bland alla priser och utmärkelser som Blomstedt tilldelats kan nämnas två Grammy Awards, medaljen Litteris et Artibus, hedersdoktorat vid bland annat Göteborgs Universitet och Serafimermedaljen för sina insatser för svenskt musikliv. Han är hedersdirigent vid bland annat Sveriges, Danmarks och Japans radiosymfoniorkestrar, vid Gewandhausorkestern och flera andra av världens mest framstående orkestrar. Han ger fortfarande konserter runt om i världen och hyllas för såväl sin ödmjuka och sakliga framtoning som sin enorma skicklighet, precision och kunskap.
Herbert Blomstedt studerade först vid Kungliga Musikhögskolan och Uppsala universitet, senare vid Juilliard School i New York för bland andra en annan legendarisk dirigent, Leonard Bernstein.
Musiken
I. Allegro risoluto
II. Adagio
III. Scherzo: Allegro molto
IV. Finale: Allegro vivace
I. Langsam schleppend
II. Kräftig bewegt
III. Feierlich und gemessen
IV. Stürmisch bewegt
1887, under sin tid som dirigent vid Leipzigoperan, ombads den då 27-årige Gustav Mahler att fullborda Carl Maria von Webers ofullbordade komiska opera Die drei Pintos. Arbetet inspirerade Mahler att börja skissa på ett större verk för orkester, en symfonisk dikt med programtitlar hämtade från den tyske författaren Jean Pauls roman Titan. Det mesta skrevs under åren 1887–1888 och verket hade premiär i sin ursprungliga, femsatsiga form den 20 november 1889 i Budapest, med Mahler själv som dirigent.
Vännen Richard Strauss symfoniska dikt Don Juan hade haft succépremiär bara nio dagar innan. Dessvärre blev Mahlers Titan inte på långa vägar lika positivt mottagen. Tvärtom var publik och kritiker minst sagt chockade. Mahler var känd som en lysande operadirigent; som tonsättare var han praktiskt taget okänd och här visade han upp ett ambitiöst, brokigt och högst personligt verk.
Kritiken fick Mahler att omarbeta verket under flera år. Först 1896 var den nu vanliga, fyrsatsiga symfoniversionen färdig. Så sent som på 1960-talet hittades de äldsta manuskripten som gav de slutliga pusselbitarna till verkets komplicerade tillkomsthistoria.
I symfonin förekommer teman ur sångcykeln Lieder eines fahrenden Gesellen, en vandrande gesälls sånger, som Mahler komponerade vid samma tid. En möjlig anledning till detta kan vara tidsbrist, då hans arbete som kapellmästare tog mycket tid i anspråk.
Första satsen inleds med en trolsk morgonscen då naturen vaknar: ”som ett naturljud” beskrivs det i partituret. Stråkarna har ett svårspelat parti i högt läge, hornstötar och trumpeter hörs samtidigt i fjärran. Träblåsarna härmar fåglar och melodin i Ging heut’ Morgen über’s Feld från sångcykeln svävar över landskapet.
I andra satsen är stämningen mera okomplicerad, rent av lustig. Vi hör en Ländler, en livlig österrikisk folkdans med karaktäristisk, stampande rytm. Här hörs även ett återanvänt tema från den tidigare komponerade sången Hans und Grethe skriven 1880–1881.
Tredje satsen är symfonins mest originella. Mahler kallade den ursprungligen Sorgmarsch à la Callot, syftande på en känd parodisk bild som visar hur den döde jägaren bärs på bår av djuren. Mahler använder ironiskt den kända kanonen Broder Jakob, kusligt spelad i moll av en till en början ensam kontrabas. Processionen avbryts av klezmermusik och polkadans, framfört av vad som låter som gatumusikanter. Sluttemat ur sista sången i Lieder eines fahrenden Gesellen klingar innan Broder Jakob återkommer i ny tonart. Det hela utmynnar i ett diminuendo.
Plötsligt och överraskande startar finalsatsen, som med sina många teman och täta konstruktion gör den till symfonins höjdpunkt. Den våldsamma karaktären kontrasteras av flera lyriska sidoteman, och de pågår växelvis till symfonins jublande slut.
Text: Andreas Konvicka
Ungefärlig konsertlängd: 2 timmar inklusive paus
Biljetter
Fler konserter
Carmina Burana & Emmy Lindströms Rösaring
Carl Orffs ikoniska kantat Carmina Burana och uruppförande av Emmy Lindströms Rösaring – konsert för orkester.
Carmina Burana
Carl Orffs ikoniska kantat Carmina Burana med Yi-Chen Lin, Radiokören och solisterna, Karolina Bengtsson, Tobias Westman och David Risberg.
Daniel Handsworth i Mozarts fagottkonsert
Malin Broman leder denna konsert från sin konsertmästarstol och Sveriges Radios Symfoniorkesters egen Daniel Handsworth är solist i Mozarts fagottkonsert.