STRAVINSKYS PETRUSJKA
Chefsdirigent Daniel Harding leder Sveriges Radios Symfoniorkester i två verk om olycklig kärlek; Antonìn Dvořáks symfoniska dikt Skogsduvan och Igor Stravinskys balett Petrusjka.
Dessutom den hyllade tyske kompositören Jörg Widmanns Hornkonsert med solist Stefan Dohr, till vilken konserten är skriven.
Som 2023 års huvudperson på Tonsättarfestivalen i Konserthuset i Stockholm gjorde Jörg Widmann en bejublad entré för Stockholmspubliken. Den drygt femtioårige tonsättaren, dirigenten och klarinettisten är bosatt i Berlin och säsongen 2023/2024 hustonsättare hos Berliner Philharmoniker. Där hade hans nyskrivna Hornkonsert urpremiär i maj 2024. Konserten är tillägnad hornisten Stefan Dohr, solohornist i Berliner Philharmoniker och gäst i Berwaldhallen vid kvällens konsert, som leds av chefdirigent Daniel Harding.
Widmanns musik är variationsrik och mångskiftande och hans förmåga att blanda tradition och innovation har gett honom renommé som en av våra mest intressanta samtida tonsättare. Drivkraften att komponera kommer, som han säger, ur ”känslan”: ”Beethoven skrev en gång: Från hjärtat – må det återvända till hjärtat. Min konst kommer från hjärtat.”
Med riktigt så målande ord talade förmodligen inte Igor Stravinsky om sitt arbete – alltjämt väckte hans musik så kraftfulla reaktioner att han under 1900-talet blev känd som en revolutionär. Ett skäl till det var Våroffer – den mytomspunna baletten som enligt historien fick publiken att lämna salongen vid premiären i Paris 1913. Själv delade Stravinsky inte bilden av sig själv som radikal, och i sin bok Musikalisk poetik bemötte han omvärldens envisa försök att placera honom i ett radikalt fack med följande, mångtydiga påstående: ”Jag är inte mer akademisk än modern, inte mer modern än konservativ.”
Säsongens tema, kärlek och död, går att hitta i baletten Petrusjka som Stravinsky komponerade redan 1910. Bakom beställningen stod Ryska baletten och vid urpremiären 1911 vid Théâtre du Châtelet i Paris blev mottagandet genomgående positivt. Baletten handlar om kasperdockan Petrusjka och hans olyckliga kärlek till en ballerina och utspelar sig på ett nöjesfält i Sankt Petersburg. Nöjesfält som plats kan ju vara på samma gång fantasieggande och rätt otäck, och denna dubbelhet fångade Stravinsky i en passage med kusliga partier för pianot där dockan kommer till liv.
Även i Antonín Dvořáks Skogsduvan, en av fyra symfoniska dikter skrivna utifrån författaren Karel Jaromír Erbens berättelser återfinns den olyckliga kärleken och döden. I Skogsduvan, som utgår från dikten ”Holoubek”, möter vi en kvinna som förgiftar sin man till döds. På den döde mannens grav växer snart ett träd, och i kronan bosätter sig en skogsduva som ständigt påminner kvinnan om det förflutna. Det hela slutar med att hon blir galen, och går i sjön. Musikaliskt klingar Skogsduvan sagolikt, vemodigt och bitvis mardrömslikt. Stycket är indelat i fem delar, som alla förhåller sig till ett och samma tema. Det uruppfördes i Brno år 1898 under ledning av Leoš Janáček – som var en stor beundrare av Dvořák.
Text: Hedvig Ljungar
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.
Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.
Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.
År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.
Som en hyllad solist, kammarmusiker och förste hornist i Berliner Philharmoniker är Stefan Dohr en stöttepelare på den internationella hornscenen. I orkestern menar Dohr att hornet och hornisten har en speciell uppgift: å ena sidan som ”en slags förmedlare mellan instrumentalgrupperna, å andra sidan en solist i till exempel Mahler och Bruckners symfonier”.
Utöver den klassiska och romantiska repertoaren uppskattar Dohr samtida musik, vilket framgår av hans medverkan i världspremiärerna av bl a Toshio Hosokawas Moment of Blossoming och Hans Abrahamsens Horn Concerto tillsammans med Berliner Philharmoniker. Hans virtuositet och upptäcktstörst har också inspirerat andra tonsättare att skriva nya verk för honom och utforska hornets möjligheter på nya sätt.
Dohr växte upp i Munster och studerade i Essen och Köln. Han var förste hornist med Frankfurter Opern- och Museumsorchester, Orchester Philharmonique de Nice och Deutsches Symphonie-Orchester Berlin innan han började i Berliner Philharmoniker 1993. Utöver sin tjänst i orkestern undervisar Dohr vid Karajan Academy och vid Sibelius-Akademin i Helsingfors, Hochschule für Musik Hanns Eisler i Berlin och vid Royal College of Music i London. Som medlem av orkesterkommittén är Stefan Dohr även suppleant i styrelsen för Berliner Philharmoniker.
Musiken
Efter Dvořáks hemkomst från USA i april 1895 var det under hans sista nio år två genrer som stod i fokus: operan och den symfoniska dikten. Bakom sig hade han verk i de klassiska formerna som gjort honom världsberömd och gett honom en värdig plats jämte Brahms som representant för den absoluta musiken. Dvořák hade hela sitt liv beundrat både Wagner och Liszt, men att han nu komponerade programmusik i den senares anda förvånade många. Det var inte heller tjeckisk mytologi eller historia, som Smetana så fullödigt hade skildrat i Mitt fosterland, som lockade Dvořák utan mörkret och brutaliteten i den tjeckiska folksagan. Fyra symfoniska dikter samt sagooperorna Katja och djävulen och Rusalka har sin grund i författaren och balladupptecknaren Karel Jaromír Erbens kusliga berättelser.
Skogsduvan, den fjärde av Dvořáks fem symfoniska dikter, är indelad i fem delar som alla varierar ett och samma tema i enlighet med Liszts metamorfosteknik som han använde i sin symfoniska dikt Les Préludes. Handlingen i Skogsduvan berättar om en nöjeslysten kvinna som har förgiftat sin man. Hon följer kistan till graven, på vilken det så småningom växer upp ett träd där en skogsduva bygger bo. Kvinnan har nu gift om sig med en ung bonde, men duvan påminner henne ständigt om sitt brott. Vansinnig går hon till slut ut i vattnet och dränker sig. Verket uruppfördes i Brno 1898 av Leoš Janáček som var en stor beundrare av Dvořák. Janáček publicerade också egna analyser av de fyra sagoinspirerade symfoniska dikterna, vars rytmstrukturer med korta, ofta upprepade ledmotivsfraser skulle komma att påverka hans egen musik.
Text: Henry Larsson
Med sin varma, men också mörka och mysteriösa klang har hornet alltid varit något av kompositörernas favoritinstrument. Listan med stora hornkonserter är lång, från Vivaldi, Haydn, Mozart, Schumann, Strauss och Smyth till Ligeti. Även den tyska kompositören Jörg Widmann fascineras av hornets nästan oändliga möjligheter. När han fick uppdraget av Berliner Phiharmoniker (tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester, Tokyo Metropolitan Symphony Orchestra, Stavanger Symfoniorkester, Brussels Philharmonic och Luzerner Sinfonieorchester), att skriva en konsert för horn och orkester arbetade han nära med Stefan Dohr, förste hornist i Berliner Philharmoniker, för vilken konserten är skriven. ”Gå till det extrema – sedan är det min uppgift att realisera det”, var Dohrs uppmaning till kompositören.
”Hornet är orkesterns själ” sade Robert Schumann och Widmanns konsert, där solohornet både smälter in i den stora orkestern och har passager av extrem solistisk virtuositet, illustrerar detta tydligt. De sju satserna känns som ett utforskande av instrumentets potential, men också som en sammanfattning av dess nästan mytiska ställning i musikhistorien. Första satsen Traumbild (Drömbild) för tankarna direkt till romantiken, där hornet ofta representerar natt och längtan. Det melodiösa temat i andra satsen Andantino grazioso (lugnt och behagfullt) är enligt Widmann själv en ”kärleksfull lek” med musik ur Carl Maria von Webers Concertino för horn från 1806. Det är inte förvånande att Widmann som konstaterar att det viktigaste elementet i hans musik är just utforskandet av klanger – drogs till just detta verk, känd för en banbrytande passage där hornisten med hjälp av hummanden och övertoner ska producera fyrtoniga ackordföljder, något som är nästan omöjligt på instrumentet. Men mitt i Widmanns tolkning av Webers vackra cantilena hör vi plötsligt göken, och senare inte bara fragment av populärmusik, men även anspelningar på Beethovens nionde symfoni.
Den tredje satsen, Scherzo à la surprise (skämtsamt med en överraskning), leker med historiska konventioner genom högt virtuost spel och ett överflöd av idéer och musikaliska referenser. Vi hör till exempel den tyska visan Auf einem Baum ein Kuckuck saß (Göken satt i trädet). Men snart förvandlas gökropet till en biltuta, och vi hör vals, tarantella och cancan i en vild virvel. På ett ställe i partituret står det till och med ”Det ska skapas galna ljudeffekter”!
Verkets emotionala centrum är Adagietto (något snabbare än Adagio), som känslomässigt och även till sin instrumentering med harpa och stråkar påminner om den berömda satsen med samma namn ur Mahlers femte symfoni. I Zwischenwelt (Mellanvärld) tar orkestern kontroll och skapar täta klangmassor, medan hornet får visa sina lyriska sidor i den följande sjätte satsen Vorahnung (Föraning). Om Finale (Final), som – likt slutsatsen i Beethovens 9:a – rekapitulerar musiken från alla tidigare satser, innan den mynnar ut i ett turbulent slut, säger Widmann att han ” försöker leda musiken organiskt in i någonting som är samtidigt avgrundsdjupt mörkt och jublande ljust.” – precis som klangen hos instrumentet han skrivit för.
Holger Schmitt-Hallenberg
När den kulturintresserade mecenaten Sergej Djagilev i februari 1909 hörde två uruppföranden av den då 26-årige Igor Stravinsky blev det grunden till ett av 1900-talets mest fruktbara samarbeten. Redan året därpå hade Stravinskys första ryska balett, Eldfågeln, premiär och succén var ett faktum. I samma veva hade Stravinsky kläckt idén till ett verk med utgångspunkt i gamla hedniska riter, vilket Djagilev tände på, och Stravinsky åkte till Schweiz för att arbeta i lugn och ro. Väl där kände han ett behov av att först koppla av alla tankar på scenisk musik innan han tog sig an det nya, stora projektet för Djagilevs trupp.
Som omväxling ville Stravinsky komponera för konsertsalen. Först tillkom några sånger, sedan började han på ett konsertstycke för piano och orkester. Hela tiden fanns en docka eller sprattelgubbe i hans tankar, men ingen vanlig, själlös docka utan en som får liv likt Olympia i ”Hoffmanns äventyr”. Men vad skulle det här bisarra stycket heta? Medan han vandrade utefter Genèvesjöns stränder funderade han och en dag slog det honom: Petrusjka, den odödliga och olyckliga sagohjälten, ett slags motsvarighet till Harlekin och Pierrot.
När Djagilev mot slutet av sommaren besökte Stravinsky i Lausanne för att, som han trodde, diskutera de första skisserna till vad som senare skulle bli baletten Våroffer fann han i stället Stravinsky fullt sysselsatt med ett annat verk. När han fått lyssna till de två första satserna insåg han de dramatiska möjligheterna och övertygade Stravinsky om att göra om konsertstycket till en balett i stället. Den sagolika handlingen utspelar sig under fastlagskarnevalen i Sankt Petersburg och är ett dramatiskt triangeldrama mellan de tre förtrollade dockorna Petrusjka, ballerinan och moren.
Text: Christina Tobeck
Ungefärlig konsertlängd: 2 timmar 10 minuter inklusive paus
Utforska Stravinskys Petrusjka med Emma Johansson i Klassisk förmiddag:
Biljetter
Fler konserter
JULKONSERT 2024
I Berwaldhallen firas julen med Radiokören och brassensemble ur Sveriges Radios Symfoniorkester som bjuder på stämningsfull julmusik från den klassiska repertoaren.
TRETTONDAGSKONSERT 2025
Ett sprakande musikaliskt fyrverkeri i Berwaldhallens festliga Trettondagskonsert med dirigent Chloe Rooke och solisterna Rebecka Wallroth och Joachim Bäckström. Kvällen konferencierer är P2:s Karin Birgersson och Johan Korssell.
BEETHOVENS PASTORALSYMFONI
Beethovens sjätte symfoni – ”Pastoralsymfonin” – med Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av den spanske dirigenten Roberto González-Monjas.