arrow

UPPTÄCK GERSHWINS RHAPSODY IN BLUE

George Gershwins Rhapsody in Blue är ett välkänt verk, men varför låter det som det gör? Och hur är en symfoniorkester egentligen uppbyggd? Gregor Zubicky, konstnärlig ledare för Svenska Kammarorkestern, blir din ciceron när han tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester och pianist Peter Jablonski under ledning av dirigent Gemma New öppnar dörrarna till den klassiska musikens värld.

 

 

 

Biljetter

SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER

dot 2024/2025

Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

Nyzeeländska Gemma New är chefsdirigent och konstnärlig ledare för New Zeeland Symphony Orchestra.

Bland höjdpunkterna från den senaste säsongen, vilken var den tredje tillsammans med  New Zeeland Symphony Orchestra, dirigerade New en rad framträdanden, bland annat Lyell Cresswells Pianokonsert nr 3 och den nyzeeländska premiären av Kaija Saariahos Asteroid. Dessutom debuterade hon med London Philharmonic Orchestra, Chicago Symphony Orchestra, Los Angeles Philharmonic, Vancouver Symphony och Orchestre National de France. I maj 2024 ledde hon två hyllade program med San Francisco Symphony och Seattle Symphony. Höjdpunkterna under sommaren 2024 var världspremiären av Huang Ruos City of Floating Sounds med BBC Philharmonic Orchestra och en återkomst till BBC Proms för andra året i rad med BBC Scottish Symphony Orchestra i Royal Albert Hall i London.

New är 2021 års mottagare av det prestigefyllda Sir Georg Solti Conducting Award och utnämndes 2024 till Officer of the New Zealand Order of Merit.

Den svenske pianisten Peter Jablonski upptäcktes av Claudio Abbado och Vladimir Ashkenazy och engagerad av skivbolaget Decca när han var 17 år gammal. Han har sedan dess uppträtt, samarbetat och spelat in skivor med världens ledande orkestrar och dirigenter och anses vara bland de främsta pianisterna i sin generation. Under de senaste 30 åren har han framträtt på internationella scener med över 150 orkestrar, gett över 2000 konserter och varit på 30 turnéer i Japan.

Kommande framträdanden inkluderar recitaler i Wigmore Hall i London och Seoul Arts Centre. Bland de senaste framträdandena märks Göteborgs Symfoniker med Marie Jacquot, Finska Radions symfoniorkester med Nicholas Collon, Kungliga Filharmonikerna med Jukka-Pekka Saraste, Polska Radions nationella symfoniorkester med Lawrence Foster och Tokyo Symphony Orchestra med Jonathan Nott.

Jablonski har framfört och spelat in Beethovens, Tjajkovskijs, Rachmaninovs, Bacewiczs och Bartóks samtliga pianokonserter, samt alla pianosonater av Prokofjev. Hans inspelningar har belönats med många utmärkelser, bland annat Edison Award för bästa konsert, Gramophone Classical Music Award och franska akademins Charles Cros Award för samtida musik. Bland hans senaste inspelningar finns Frederic Chopins samtliga mazurkor och pianoverk av Ronald Stevenson.

Jablonski är mottagare av Litteris et Artibus-medaljen och 2022 valdes han in i Kungliga Musikaliska Akademien.

Under uppväxten sjöng svenske Gregor Zubicky i gosskör och tänkte sig en framtid som operasångare, men började spela oboe när han kom i målbrottet. Han utbildade sig till oboist vid Musikhögskolan Ingesund och Norges musikhögskola och var därefter anställd i Bergens filharmoniska orkester under 20 år. Under tiden i Bergen var han också verksam som solist.

När Zubicky drabbades av en neurologisk sjukdom som påverkade finmotoriken i hans händer bytte han spår. Sedan starten 1995 har han varit konstnärlig ledare för Svenska Kammarorkestern. Ambitionsnivån har alltid varit hög och Zubickys samarbete med orkesterns första chefsdirigent, Thomas Dausgaard, har bidragit till att etablera Svenska Kammarorkestern såväl nationellt som internationellt.

 

Musiken

Ungefärliga tider

För drygt 100 år sedan fick de New York-bor som kommit för att lyssna på konserten ”An Experiment in Modern Music” vara med om något speciellt. Efter många och långa nummer sätter sig låtskrivaren och musikalkompositören George Gershwin vid pianot och delvis improviserar fram Rhapsody in Blue till orkesterns lyhörda ackompanjemang. På beställning av bandledaren Paul Whiteman har han skapat en unik syntes mellan jazzen och den klassiska musikens värld.

Till vardags var Gershwin en hitmakare av Max Martins kaliber, med tidiga uppdrag på Tin Pan Alley, en guldgruva för musikförläggare, och senare på Broadway. Han samarbetade ofta med sin bror Ira som skrev texterna. Trots sin tidiga död av en hjärntumör vid endast 38 års ålder hann Gershwin komponera hundratals sånger, flera etablerade klassiker inom den amerikanska sångskatten.

Gershwins osvikliga känsla för melodier kom väl till användning i en av hans livs största succéer – Rhapsody in Blue – som genom sin friare rapsodiform möjliggjorde en stilcocktail färgad av bluesens blå toner. I inledningen hörs det berömda klarinettglissandot med karaktären av ett utdraget, retsamt skratt. Förutom den genomgående jazzfeelingen, förkroppsligad bland annat i sordinerad trumpet, finns även mer känslomässiga och romantiska partier; växlande uttryck som alla inbjuder till verklighetsflykt från vardagens tristess.

Rhapsody in Blue brukar beskrivas som en skildring av New York och man kan riktigt höra stadens liv och pulserande aktivitet i musikens mångfacetterade otålighet. De sprudlande jazzbarerna, gatorna som aldrig sover, blandningen av alla människor och kulturer …
George Gershwin började faktiskt konkretisera sina idéer till verket på en tågresa mellan New York och Boston, och visst hör man också tågets tuffande, trafikens ständiga tutande – och någonstans där väcks längtan till en svunnen tid som kanske bara existerar i fantasin.

Text: Fredrica Roos

Den ryske tonsättaren Nikolaj Rimskij-Korsakov har ofta fått stå i skuggan av sin mer berömde landsman Peter Tjajkovskij. Kanske ägde han inte den senares svårslagna öra för genialiska melodier, men i gengäld var han orkestreringskonstens okrönte mästare; en status som förärade honom jobbet som professor på konservatoriet i Sankt Petersburg.

Färgstarka klanger och instrumental virtuositet är också några av de mest utmärkande dragen i Capriccio Espagnol (1887), den temperamentsfulla orkestersviten som förför lyssnaren med sina spanska folkmelodier av dansliknande karaktär. Från början hade Rimskij-Korsakov föreställt sig verket för soloviolin och orkester, men insåg snart att det ju var de orkestrala effekterna – hans omisskännliga styrka – som skulle göra den livliga musiken rättvisa.

Den första satsen, Alborada, är kort men mustig morgonmusik som firar solens uppgång. Här får klarinetten glänsa i flera framträdande solon, full av smittande rörlighet och energi. Som andra satsens namn Variazioni antyder följer sedan ett antal variationer på ett tema med ständigt föränderliga uttryck i orkestern. Först ut är hornen med en drömsk, längtansfull melodi; associationerna går lätt till vidsträckta spanska landskap. Allteftersom växer musiken och blir fylligare, mer glänsande innan en mjuk flöjt lite lurigt rundar av. I den tredje satsen återvänder vi till Alborada och festligheterna, men nu med en soloviolin i huvudrollen: Rimskij-Korsakovs förkärlek för instrumentet känns igen från hans sagotonsättning Scheherazade. Den fjärde satsen Scena e canto gitano är ett pärlband av kadenser i olika instrument, ömsom magiskt, ömsom lidelsefullt. Mot mitten övergår musiken abrupt i en osande rytmisk dans i tretakt; kärv, rå och smäktande. Genom ett successivt svällande går vi direkt in i finalsatsen Fandango asturiano – en energisk dans från Asturien i norra Spanien. Hela verket mynnar slutligen ut i ett ännu mer uppeldat och ståtligt framförande av Aldorado-temat, sprängfyllt av spansk hetta och kraft.

Text: Fredrica Roos

Ungefärlig konsertlängd: 1 timme utan paus