Wagners Tristan och Isolde
Nina Stemme och Daniel Johansson gör titelrollerna i Richard Wagners legendariska opera om Tristan och Isolde. I övriga roller syns Christian Gerhaher, Irene Roberts och Christof Fischesser som tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester och Orphei Drängar leds av chefsdirigent Daniel Harding i denna konsertanta version om en kärlek större än döden.
Tristan och Isolde torde jämte Romeo och Julia vara historiens mest ikoniska kärlekspar. Om de senare har blivit kända genom Shakespeares försorg, så har den keltiska sagovärldens kärlekshjältar Tristan och Isolde i första hand kommit att förknippas med Wagners odödliga opera.
Aldrig tidigare har väl kärleken tagit sig så extatiska uttryck som i detta musikdrama vars radikala budskap är döden som kärlekens logiska förlängning. Mindre uppseendeväckande är knappast heller Wagners utnyttjande av de vokala och orkestrala uttrycksmedlen. Musikens tidvis våldsamma kromatik och förspelets oupplösta ”Tristanackord” har till och med ansetts förebåda den tonala musikens upplösning. Men det är också en opera som innehåller lyriska partier av svindlande skönhet. Förspelet och Isoldes avslutande ”Kärleksdöd” spelas ofta separat. Tristan och Isolde är ett kärleksdrama bortom all måtta och sans. Clara Schumann talade om operans kärleksvansinne, Liebeswahnsinn. Kanske avsåg hon Wagners hyllande av natten som livets sanna mening och förkastande av dagen som ren illusion? Eller musikens alltför påträngande sensualism?
Wagner var vid komponerandet av Tristan och Isolde uppfylld av filosofen Schopenhauers kulturpessimism. Bakom sig hade han en intensiv och skandalös utomäktenskaplig förbindelse med Mathilde Wesendonck vars dikter han hade tonsatt. Två av de fem sångerna, Träume och Im Treibhaus, var också uttryckligen förstudier till operan.
Radiosymfonikernas chefsdirigent Daniel Harding har ett framstående team av sångare med sig inför vårens konsertframförande i Berwaldhallen av Wagners opera.
I de utmanande titelrollerna hör vi sopranen Nina Stemme – vår tids kanske mest hyllade Isolde på världens scener – och tenoren Daniel Johansson, internationellt verksam med både Lohengrin och Parsifal på repertoaren och som nyligen sjungit Tristan i franska Rouen. Detta blir hans Tristan-debut i Sverige.
Den amerikanska mezzosopranen Irene Roberts, som har sin bas i Berlin och en diversifierad rollista på repertoaren, har sjungit rollen som Isoldes trotjänarinna Brangäne på Deutsche Oper och i Palermo. Hon gästar Berwaldhallen för första gången.
De tyska barytonsångarna Christian Gerhaher och Christof Fischesser, som båda har framträtt flera gånger i Berwaldhallen, gestaltar Tristans lojale väpnare Kurwenal respektive den bedragne, men storsinte Kung Marke. Och i manskörpartierna med skeppsfolk och riddare medverkar Orphei Drängar.
Text: Henry Larsson
Musiken
Wagner kom i kontakt med Tristan och Isolde-sagan redan 1830. Under åren i Dresden 1842–1849 väcktes hans intresse på allvar för medeltida litteratur. Idén att använda Tristanstoffet för scenen uppstod hösten 1854. Han utarbetade själv texten utifrån medeltidsskalden Gottfried von Strassburgs versroman Tristan. Operan var ursprungligen tänkt som ett konventionellt kärleks- och svartsjukedrama. De flesta episoderna i sagan har skalats bort, men som ofta hos Wagner rekapituleras tidigare förlopp i handlingen av gestalterna på scenen. Texten färdigställdes 1857 och musiken komponerades sedan under Wagners exil i Schweiz och Venedig fram till 1859.
Första akten utspelar sig på Tristans skepp. Han ska föra den iriska kungadottern Isolde till Cornwalls kung Marke. Hon hyser motvilja till Tristan som hon räddat till livet trots att han dödat hennes trolovade Morold, men vill nu låtsas dricka en försoningsdryck med honom. Den giftdryck som Isolde planerat att ta livet av både Tristan och sig själv med har hennes trotjänarinna Brangäne bytt ut mot en kärleksdryck. Hat och misstro ersätts av kärlek och tillit. Själva drycken bör inte tillmätas överdriven betydelse – Tristans och Isoldes kärlek var redan latent.
Andra aktens nattliga scen hos kung Marke genomsyras av de älskandes längtan att uppgå i världsalltet. Över paret vakar Brangäne som förmanar dem att vara försiktiga. De tas på bar gärning och Kung Markes vemodiga rättframhet kyler för stunden av de skuldtyngda båda älskande. Men det är bara till synes. Inget kan längre stoppa deras kärleks- och dödslängtan. Tristan låter sig såras av sin svekfulle vän Melots svärd och den ljuva kärleksnatten får en snabb och dramatisk upplösning.
I tredje akten väntar Tristan döende utanför sin borg i Bretagne. När Isolde anländer dör han i hennes armar. Kung Marke kommer för sent för att ge paret sin förlåtelse. Tristans följeslagare och vän Kurwenal och Melot dödas i en kort strid och Isolde sjunger sin undersköna ”Kärleksdöd”.
Operan var först ämnad för Wien 1863, men ansågs trots 77 repetitioner ändå vara omöjlig att genomföra. I stället ägde urpremiären rum på hovteatern i München 1865. Hans von Bülow dirigerade. I Sverige framfördes Tristan och Isolde inte förrän 1909 på Stockholmsoperan. Översättare och regissör var tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger.
Text: Henry Larsson
Ungefärlig konsertlängd: 5 tim inklusive 2 pauser
Tristan och Isolde ersätter Parsifal. Av konstnärliga skäl byttes den inplanerade Parsifal ut mot Tristan och Isolde.
Lyssna på P2: Wagnertakten som dödar
Biljetter
Fler konserter
Dvořáks cellokonsert med Gautier Capuçon
Gautier Capuçon i Dvořáks älskade cellokonsert och Sveriges Radios Symfoniorkester i Alexander von Zemlinskys Sjöjungfrun under ledning av Juraj Valčuha.
Laura Michelin i Iberts flöjtkonsert
Sveriges Radios Symfoniorkesters egen soloflöjtist Laura Michelin i Jacques Iberts originella flöjtkonsert under ledning av dirigent Kristiina Poska.
Ravels Daphnis et Chloé
Cristian Măcelaru leder Sverige Radios Symfoniorkester i Ravels Daphnis et Chloé och Elsa Barraines andra symfoni. Pianisten Rudolf Buchbinder ansluter i Gershwins pianokonsert i F-dur.