arrow

Wagners Tristan och Isolde

Nina Stemme och Daniel Johansson gör titelrollerna i Richard Wagners legendariska opera om Tristan och Isolde. I övriga roller syns Christian Gerhaher, Irene Roberts och Christof Fischesser som tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester och Orphei Drängar leds av chefsdirigent Daniel Harding i denna konsertanta version om en kärlek större än döden.

Tristan och Isolde torde jämte Romeo och Julia vara historiens mest ikoniska kärlekspar. Om de senare har blivit kända genom Shakespeares försorg, så har den keltiska sagovärldens kärlekshjältar Tristan och Isolde i första hand kommit att förknippas med Wagners odödliga opera.

Aldrig tidigare har väl kärleken tagit sig så extatiska uttryck som i detta musikdrama vars radikala budskap är döden som kärlekens logiska förlängning. Mindre uppseendeväckande är knappast heller Wagners utnyttjande av de vokala och orkestrala uttrycksmedlen. Musikens tidvis våldsamma kromatik och förspelets oupplösta ”Tristanackord” har till och med ansetts förebåda den tonala musikens upplösning. Men det är också en opera som innehåller lyriska partier av svindlande skönhet. Förspelet och Isoldes avslutande ”Kärleksdöd” spelas ofta separat. Tristan och Isolde är ett kärleksdrama bortom all måtta och sans. Clara Schumann talade om operans kärleksvansinne, Liebeswahnsinn. Kanske avsåg hon Wagners hyllande av natten som livets sanna mening och förkastande av dagen som ren illusion? Eller musikens alltför påträngande sensualism?

Wagner var vid komponerandet av Tristan och Isolde uppfylld av filosofen Schopenhauers kulturpessimism. Bakom sig hade han en intensiv och skandalös utomäktenskaplig förbindelse med Mathilde Wesendonck vars dikter han hade tonsatt. Två av de fem sångerna, Träume och Im Treibhaus, var också uttryckligen förstudier till operan.

Radiosymfonikernas chefsdirigent Daniel Harding har ett framstående team av sångare med sig inför vårens konsertframförande i Berwaldhallen av Wagners opera.

I de utmanande titelrollerna hör vi sopranen Nina Stemme – vår tids kanske mest hyllade Isolde på världens scener – och tenoren Daniel Johansson, internationellt verksam med både Lohengrin och Parsifal på repertoaren och som nyligen sjungit Tristan i franska Rouen. Detta blir hans Tristan-debut i Sverige.

Den amerikanska mezzosopranen Irene Roberts, som har sin bas i Berlin och en diversifierad rollista på repertoaren, har sjungit rollen som Isoldes trotjänarinna Brangäne på Deutsche Oper och i Palermo. Hon gästar Berwaldhallen för första gången.

De tyska barytonsångarna Christian Gerhaher och Christof Fischesser, som båda har framträtt flera gånger i Berwaldhallen, gestaltar Tristans lojale väpnare Kurwenal respektive den bedragne, men storsinte Kung Marke. Och i manskörpartierna med skeppsfolk och riddare medverkar Orphei Drängar.

Text: Henry Larsson


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER

dot 2024/2025

Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

Allvar och lek – tradition och nytänkande – nedtoning och crescendo. OD är en kör som ständigt rör sig mellan ytterligheter och tänjer på gränserna för vad en manskör kan, får och bör göra.

Sångsällskapet Orphei Drängar, OD, grundades den 30 oktober 1853 i Uppsala och är idag en av världens mest kvalificerade och välkända manskörer. OD gör regelbundet konsertresor såväl i Sverige som utomlands, och har turnerat i Europa, Nord- och Mellanamerika och Fjärran Östern.

Frasering, renhet och precision är ord som ofta används för att beskriva OD:s uttryck. Manskören är ett instrument med mycket speciella och dynamiska uttrycksmöjligheter, och OD har utmärkt sig internationellt genom att i över 150 år ha utvecklat och nyanserat det instrumentet. Detta genom sitt egna ”sound” och klangbild: en unik blandning av unga, lättare och äldre, mer mogna, röster.

Det senaste decenniet har OD hunnit med flera turnéer i Nordamerika, Fjärran Östern och nyligen i Lettland. I Sverige har OD gjort flera framträdanden i TV, inklusive Kronprinsessparets bröllopskonsert och invigningen av Friends Arena. Kören har vid flera tillfällen arbetat med världsdirigenten Esa-Pekka Salonen, senast under 2016 och 2017 då en scenisk uppsättning av Stravinskijs Oedipus Rex regisserades av Polarpristagaren Peter Sellars med konserter vid operafestivalen i Aix-en-Provence, i Royal Festival Hall i London, samt på Kungliga Operan i Stockholm.

Ett av skälen till OD:s framgångar är körens framstående dirigenter. Körens nuvarande ledare Cecilia Rydinger tog hösten 2008 över dirigentskapet efter Robert Sund, som i sin tur 1991 efterträdde Eric Ericson, OD:s dirigent i över 40 år. Dessförinnan leddes kören under en nästan lika lång tid av Hugo Alfvén.

Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.

Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.

Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.

År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.

Musiken

Ungefärliga tider

Wagner kom i kontakt med Tristan och Isolde-sagan redan 1830. Under åren i Dresden 1842–1849 väcktes hans intresse på allvar för medeltida litteratur. Idén att använda Tristanstoffet för scenen uppstod hösten 1854. Han utarbetade själv texten utifrån medeltidsskalden Gottfried von Strassburgs versroman Tristan. Operan var ursprungligen tänkt som ett konventionellt kärleks- och svartsjukedrama. De flesta episoderna i sagan har skalats bort, men som ofta hos Wagner rekapituleras tidigare förlopp i handlingen av gestalterna på scenen. Texten färdigställdes 1857 och musiken komponerades sedan under Wagners exil i Schweiz och Venedig fram till 1859.

Första akten utspelar sig på Tristans skepp. Han ska föra den iriska kungadottern Isolde till Cornwalls kung Marke. Hon hyser motvilja till Tristan som hon räddat till livet trots att han dödat hennes trolovade Morold, men vill nu låtsas dricka en försoningsdryck med honom. Den giftdryck som Isolde planerat att ta livet av både Tristan och sig själv med har hennes trotjänarinna Brangäne bytt ut mot en kärleksdryck. Hat och misstro ersätts av kärlek och tillit. Själva drycken bör inte tillmätas överdriven betydelse – Tristans och Isoldes kärlek var redan latent.

Andra aktens nattliga scen hos kung Marke genomsyras av de älskandes längtan att uppgå i världsalltet. Över paret vakar Brangäne som förmanar dem att vara försiktiga. De tas på bar gärning och Kung Markes vemodiga rättframhet kyler för stunden av de skuldtyngda båda älskande. Men det är bara till synes. Inget kan längre stoppa deras kärleks- och dödslängtan. Tristan låter sig såras av sin svekfulle vän Melots svärd och den ljuva kärleksnatten får en snabb och dramatisk upplösning.

I tredje akten väntar Tristan döende utanför sin borg i Bretagne. När Isolde anländer dör han i hennes armar. Kung Marke kommer för sent för att ge paret sin förlåtelse. Tristans följeslagare och vän Kurwenal och Melot dödas i en kort strid och Isolde sjunger sin undersköna ”Kärleksdöd”.

Operan var först ämnad för Wien 1863, men ansågs trots 77 repetitioner ändå vara omöjlig att genomföra. I stället ägde urpremiären rum på hovteatern i München 1865. Hans von Bülow dirigerade. I Sverige framfördes Tristan och Isolde inte förrän 1909 på Stockholmsoperan. Översättare och regissör var tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger.

Text: Henry Larsson

Ungefärlig konsertlängd: 5 tim inklusive 2 pauser

Tristan och Isolde ersätter Parsifal. Av konstnärliga skäl byttes den inplanerade Parsifal ut mot Tristan och Isolde.

Lyssna på P2: Wagnertakten som dödar